Det är rätt sjukt vilken påverkan en känd person kan ha på en random person. Jag kommer aldrig att förstå denna idoldyrkan, hur mycket jag än försöker vända på det. Även alla politiker, hur människor ser på dom med hopp i blicken. Som att ”där är dom, räddarna som ska återställa harmonin”. Hur kan man ens tro att en människa som tjänar så mycket mer och bor så mycket bättre ska på fullaste allvar slåss för vår framtid?
Varför skulle de ens bry sig? Det är därför de kan ställa upp på tv och svamla om allt möjligt för att framstå som exemplariska människor, när de egentligen inte berörs ett skit av det dom förespråkar. Det är karriärs-människor och den typen vill bara åt ett håll, nämligen uppåt! Säger vad som ska sägas och gör det som ska göras för att bygga på sitt ”imponerande” bagage. Därför är det ingen direkt chock att politiker efter att de svamlat färdigt, senare får jobb på betydelsefulla poster som tex banker, FN el större företag.
Så länge politiker tjänar och lever bättre än vårdpersonal så kommer samhället att fortsätta vara i obalans. För är det någon som ska sättas på en pedistal så är det folk som jobbar inom vården och dylikt.
De få tillfällena jag ser på ett program där folk står på scen, så brukar jag alltid observera publiken i bakrunden, alla är i en sån jävla trans, helt borta i blicken.
Som att de fått se Jesus el något. Spelar ingen roll om världen liknar ett brinnande inferno el om vi är på väg mot total kaos, den transen blockerar precis allt och därför är det nog också därför som media har så stor fokus på just skvaller och kändisar, den transen lägger sig som en hinna i sinnet.
Kräver ingen vidare eftertanke el logik, utan bara dyrkan och känslan av att man gärna vill bli bekräftad som personen man ser på. En tillfällig euforisk orgasm.
Allt är kopplat till mycket av det jag skrivit om innan, denna ytliga kalla fasad som hela samhället har stöpts i, där nosnens blir till guld och värdefullt blir till aska.
—————-
Samma princip gällde i skolorna när man var yngre. Poppis killen ville alla ha el han som stod i centrum, vilket i sin tur triggade andra tjejer som egentligen inte var intresserade, men blev det pga hypen.
Många idag dras nog till den här typen av personlighet. Poppis, står i centrum, personen som alla beundrar och som klingar med alla. En sån person blir som en fallskärm för den som faller, man liksom surfar på personens status och namn.
Där det tragiska är att man själv drunknar i personens skugga och glömmer bort vem man är och vad man själv vill.
En dag när fallskärmen helt plötsligt försvinner så står man där, helt ensam och övergiven utan kännedom om varken sig själv el livet.
På samma sätt hamnar folket i skuggan av kändisars liv. Man tillåter nonsens personers vardag fylla upp ens egna och återigen lyckas man själv hamna i skuggan.
Idag kan man tillbringa flera timmar varje vecka åt att följa program som handlar om andras liv.
Det farliga är inte programmet i sig utan det som förmedlas subtilt. Tänk hur många tjejer som Kardashians har påverkat psykiskt och fysiskt.
Den som sänder programmet vet att gruppen som tittar är en sårbar osäker grupp, där man enkelt kan fylla på med reklam och subtila budskap som krossar moralen.