Skrevs: 17/3-17

Jag tittade på ett program igår om mobbning på arbetsplatser. I början av programmet så frågade programledaren personalen på en arbetsplats, hur det var på jobbet? Personalen svarade med en gång ”det är bra, det är lugnt osv”. Man fick snabbt intrycket av att allt var bra. 
Längre in i programmet så ställer programledaren frågor om negativa saker, där all personal fick räcka upp handen om de höll med. Man insåg snabbt att skrapade man lite på ytan, så var det inte alls så bra som personalen först uppgav att det var. De hade tillitsproblem, missnöjda med varandras beteende, chefen, skvaller, falskhet osv. 
Det slog mig ganska snabbt vad som var problemet här. Personalen har normaliserat situationen på arbetsplatsen till den grad, att de har lärt sig att leva i den miljön och med ett destruktivt samspel. 
Ser ni likheten med Sveriges situation? Det är exakt så här många svenskar gör. De förnekar och förskönar läget till den grad att det blir normaliserat, för då kan de leva med det och i det. Istället för att ta itu med problemen, så lär man sig att leva med dem. 
Ta tex en kvinna från Mellanöstern, Kvinnoförtryckets paradis. Hon kommer så klart att skydda de värderingarna som finns där, för hon vet ingen annan bättre värld. Därför gör många av dessa kvinnor uppror mot sin religion och kultur när de kommer till Sverige. De inser helt plötsligt att det finns ett rättvisare sätt att leva på. 
I våra länder är de så kuvade, att de till och med försvarar männen, även om männen är svin. Tänk er då kommande generationer i Sverige, om detta vansinnet fortsätter. Tror ni att era barn kommer att känna till en bättre värld? Det tror inte jag. Eftersom svenskar idag är konflikträdda gällande extremism och primitiva kulturer pga ”rasism” stämpeln, så hamnar landet istället i händerna på samma mentalitet som många av oss lämnade bakom oss när vi kom hit. 
Förstår ni att idag 2017, så ser många svenskar mellan fingrarna vid en våldtäkt pga rädslan för ”rasism” stämpeln. Jag kan säga redan nu, jag har noll respekt för dessa typ av människor. Det brukar ofta vara godhets-knarkare som gör så, men även offerkofta-invandrare har lärt sig att aldrig konfrontera sina egna ”brushur”, istället skyller de på ”rasism”. 
Bakom varje rättighet, finns en skyldighet. 

Annonser