IMG_5587.JPG

Där kom medias skeva rapportering. Så klart handlar det om ”rasism”. Glöm det faktum att människor sätter sitt och sina barns liv på spel för att fira något som man alltid har gjort i Sverige utan större problem.

Jag har bott här sen 80-talet och kan inte en enda gång minnas att städer och orter har varit som ett levande Mellanöstern-krig. Aldrig har jag bevittnat så mycket oprovocerat våld och våldtäkter. Men ingen bryr sig. Sen undrar invandrare VARFÖR svenskar är så ”rasistiska”. Jag känner inte Sverige som ett rasistiskt land, snarare tvärtom, det är minoriteternas land. Se hur snabbt man lyckades vända denna händelsen i artikeln till att handla om ”rasism”. Se även hur engagerade invandrare helt plötsligt blev i ämnet, när det handlar om dem, fast i klassisk offerroll.

Den ”rasism” som media och invandrare tjatar om är en konsekvens av sitt egna hyckleri och sanna rasism gentemot etniskt svenskar och vita överlag.

Fråga er själva om hur ofta minoriteter ställer sig upp för etniskt svenskar och hur ofta svenskar ställer sig upp för minoriteter?

Jag avslutar inlägget med min vän Anna Rydén syn på saken, mitt i prick:

”Sverige är i akut behov av stöd och klargöranden.

Sverige blöder av en samhällssplittrande ökning av grovt våld pga decennier av misslyckad migrationspolitik.
Offren är både infödda och utlandsättade svenskar. Män, kvinnor, flickor och pojkar
får sina liv förstörda för att de som verkligen kan göra skillnad viskar i periferin.
Nej, jag talar inte om våra politiker och myndigheter, jag talar om alla hedersamma, skötsamma,
välintegrerade, utlandsättade svenskar som MÅSTE inse att kritiken från svenskättade svenskar
gentemot den pågående samhällsnedbrytningen – ALDRIG riktas mot dem, varken direkt eller indirekt.

Acceptansen från svenskar gentemot produktiva ambitiösa invandrare har under sekel varit stor
och rasismen minimal.
Av någon anledning verkar det finnas krafter som önskar en motsättningens villfarelse bland sveriges
befolkning men faktum är att allt pekar på att invandrare fram till 90-talet integrerats väl i
Sverige och enligt evidens har Sverige dessutom ansetts vara ett av världens minst rasistiska länder.
Flyktingar och invandrare innan 90-talet hade tydliga ambitioner att göra rätt för sig, de tog anställning eller
startade egna företag och de har i allra högsta grad varit med och byggt Sverige, sida vid sida med infödda svenskar.
Detta är något alla svenskar är väl medvetna om.

Mitt i allt detta pågår en het debatt angående ansvarsfrågan runt människorna som idag aktivt väljer ett liv
som missbrukande våldskriminell istället för alternativen – som många andra från förorten faktiskt väljer.
Någonstans har handling bytts mot verbal skitkastning och ivrig jakt på samhällelig syndabock vilket i regel
sammanfattas med rasistiska diskriminerande svenskar – ALDRIG det personliga ansvaret hos de kriminella – INVANDRARNA.
Märkligt nog är det ingen som reagerar när man sitter med en våldskriminell missbrukande svensk och säger
att han eller hon personligen är ansvariga för sitt livs val, för det är exakt så det är.

Det Sverige behöver är att alla skötsamma, ambitiösa utlandsättade svenskar med all tydlighet börjar stå upp för sig
själva, säga ifrån, tillrättavisa och med all tänkbar tydlighet markera mot sina landsmän och kräva av dem
detsamma som de själva en gång presterat.
Problemen i förort grundas direkt utifrån familjernas och individernas egna val. Vissa väljer att slita för framgång
medan andra väljer den absolut minst ansträngande vägen – utanförskapet.
De kriminella i förort kan varken skylla på ekonomi, diskriminering eller rasism – nej – deras situation kan förklaras
med exakt samma modell som när det gäller infödda, utåtagerande, missnöjda, aggressiva, kriminella
svenskar som valt utanförskapet – attityd och inställning.
Receptet mot utanförskap och kriminellt agerande är detsamma oavsett bakgrund – tydlig markering från samhälle, släkt,
familj, bekanta och grannar – VI TOLERERAR INTE DETTA.

Jag hör konstant infödda svenskar upprepande fråga ”Varför gör de ingenting själva, varför markerar inte
den fridfulla majoriteten i förorten mot dåligt beteende och allsköns småpåvar. Varför går de inte samman och genom
grannsamverkan och majoritet ställa krav på familjer och individer”.
Frågan är berättigad, många av Sveriges dysfunktionella individer/familjer är inte mottagliga för tillrättavisningar från
människor de varken respekterar eller accepterar.
Svenskar kan inte sitta på nätet och kritisera eller gå in och läxa upp någon i förort, det MÅSTE landsmännen göra.

Fram till dess kommer utvecklingen fortsätta rasa och jag kommer höra fler och fler svenskar tolka
tystnaden enligt ”Den som inget säger, håller med” vilket är en outtömlig källa till splittrande ”Vi och dem”.

Som svensk förväntar mig har jag högt ställda krav på andra svenskar, jag förväntar mig att de föregår med gott exempel.
När de inte gör det blir jag provocerad och förbannad, givetvis tillrättavisar jag dem omedelbart, att tiga eller låta dem
hållas skulle aldrig falla mig in. Aldrig.”

Läs mer om samhällets förfall på min blogg:

https://crystalklart.wordpress.com

Annonser