http://www.expressen.se/gt/da-fotbollstalang-nu-domd-mordare/

Detta är precis vad jag delvis menar när jag kritiserar BLM och övriga minoriteter som känner sig bekväma i offerrollen. Sverige är ett land som har alla sina dörrar öppna för precis alla, när det gäller framtid och yrkesval. Det finns absolut ingen godtagbar ursäkt som jag köper där man försöker lägga skulden på samhället el på ”rasism”. Man har ett eget ansvar för sitt liv och sina egna handlingar. Livet är inte rättvist, deal with it. Alla färger möter livets utmaningar och alla har samma chanser i Sverige.

Jag har vänner sen barnsben med konstiga namn som idag jobbar som ingenjörer, läkare, egna företag osv. Vänner som jag växte upp med i invandrartäta områden där vi ställde till med mycket skit, men någonstans på vägen vaknade vi till. Men även tack vare att våra föräldrar brydde sig och tog sitt ansvar. De till och med höll koll på vänners barn. Jag med levde i snabba pengar världen och använde hela tiden ursäkten ”samhällets” fel. Tills jag en dag insåg att jag var problemet. Det var brytpunkten till att jag idag vill bli ihågkommen som en bra medmänniska.

Så vad är skillnaden på oss och på dagens bortskämda otacksamma generation?

Svaret är inte så komplicerat faktiskt. Pga att ”antirasism” ideologin konstant pekar på oss som offer och utsatta, så har invandrare subtilt sen barnsben funnit sig just i den rollen. Det har till och med gått så långt att idag så betraktas det som en cool livstil att finna sig i den rollen. En ”gangsta” stil, där man sitter hemma i förorten, lyssnar på 50 cent, spelar GTA, röker på och klandrar samhället för att man inte har lyckats. Man kör på hjärntvätten ”jag är från förorten, det är kört för mig”. Exakt där stannar det.

Alternativt om de nu lyckas ta tag i kragen, så blir resultatet att de gör en karriär på att snyfta åt livstilen el ”orättvisan”. Då formas det fram helt tomma skal som tar emot priser och som har gjort sitt namn på absolut ingenting förutom att gnälla. Vart är stoltheten, kämparglöden och framförallt självrespekten?

Detta har triggat en enorm dominoeffekt rakt igenom hela landet. Idag vill alla gnälla efter mer, samt att försöka tränga sig fram pga något som hänt deras färg under en tid när de själva inte ens existerade. De använder sina förfäders lidande för att synas och höras.

Men det största problemet med minoritets-gnäll är att det sätter en enorm skugga över riktig rasism när den väl inträffar. Men även att det formar ett förakt gentemot majoritet. En accepterad form av rasism. Detta är vad ”antirasisterna” göder. Deras identitet och levebröd är beroende av att ”rasism” finns. Alltså deras defintion av just det ordet. Vilket betyder att stämpla så mycket man kan och så ofta man kan. Så länge den elden hålls varm så kan de fortsätta sin framfart uppför ”karriärstegen”. Det de dock totalt skiter i är när verklig rasism dyker upp, framförallt mot den vita färgen. Där finns inget att hämta för att tillfredsställa sitt ego. Därför låtsas man som att den inte existerar. Däremot är det gasen i botten gällande minoritets-gnäll.

Vill BLM och övriga cry me a river invandrare göra nytta, så börja med er egen bakgård. Börja surfa upp i områden där minoriteter har format om områden till en krigszon. Börja med att ge tillbaks till landet som gav er allt innan ni börjar gråta efter mer.

Annonser