image.jpeg

Mitt i all denna misslyckade migrations-cirkus så tänker inte så många på djuren. De med drabbas så klart av detta vansinnet, då värderingar och synen på djurlivet är nästan lika primitivt som kvinnosynen. Mellanöstern framförallt och det blir inte direkt bättre ju närmre Afrika man kommer. Tänk efter lite på de senaste rubrikerna gällande djurplågeri som ni har läst el snabbt noterat som en liten notis i nyheterna.

Det har varit allt från igelkottar, katter, hundar, getter, lamm osv. Brott som likt våldtäkterna mot svenska kvinnor, är kopplade till den oansvariga vansinniga migrationspolitiken som drivs fram idag.

Det viktiga att förstå är att husdjur som katt och hund i de flesta delarna av Mellanöstern är även det med tabu, då det anses som smutsigt el orent. Detta har inte med islam att göra, snarare en kulturell/överlevnads fråga.

I våra länder handlar det först och främst om överlevnad pga div orsaker så som korruption, extremism, krig, misär osv. Därför hamnar tyvärr djuren lågt ner på prio skalan, även om jag personligen anser att de förtjänar att vara högre upp än människan. Så djuren blir liksom satta åt sidan.

Vi har inga matbutiker med avd för djurmat, inga djur-affärer osv. Det finns liksom inget utrymme för djuren. Där jag reste runt så såg man mycket ofta djur som hundar och katter vilda ute utan någon ägare. Undergivna, svaga, skitiga och livnärde sig på sopor. Att barn kastade sten mot djuren bevittnade jag även många ggr. Är det för att människor i Mellanöstern är psykopater? Nej det är inte så enkelt. Kanske om man sitter på sitt trygga välmående arsle och dömmer.

Det handlar helt enkelt om att empati för djur är inte så prioriterat som i väst pga många olika orsaker.

Vi kom hit på 80-talet. Även jag under mina tidiga barndoms år i Sverige jagade katter och såg ner på djur. Jag visste ju inte bättre, katter och hundar var främmande för mig att ha som husdjur.

Men så händer något som förändrade mina värderingar och tankestruktur. På den tiden kunde Sverige hjälpa till på riktigt till ett sundare liv och perspektiv. Med Sveriges hjälp så raderades den destruktiva synen på djur. Med tiden fick jag ångest om jag så såg ett skadat djur. På äldre dagar så har detta utvecklats enormt mycket. Idag när jag kommer hem så äter jag aldrig förrens mina katter först har fått sin mat, idag mår jag dåligt bara jag ser min katt sövas ner. Empatin är som om det vore en människa, precis som det ska vara.

Hur ser dagens zverige ut då gällande detta?

Migrationspolitiken har totalt havererat, systemet hinner inte med att anpassa de som kommer. Man hjälper tio och in slinker hundra utan hjälp. Ska vi leka naiv svenne rebus igen? Om man nu inte kan hjälpa människor till en sundare/mänskligare syn på djur, vad tror ni då att utgången blir av detta?

Enkelt, ni läser nu ofta i tidningar om djur som fart illa, igelkottar som det sparkad vilt med, katter plågas, djur slaktas på ängar osv. Nu vill jag inte beskylla alla mörkhyade men jag kan sätta mina kulor på att många av dessa senaste djurplågeri fall är kopplade till en misslyckad integration och okunskap.

Kvinnor, bögar och djur har vi hunnit med än så länge. Fortf sugen på att ”öppna gränser” utan att kunna ta ansvar?

Annonser