image.jpeg

Jag har aldrig förstått det här med ideologier och att identifiera sig med färger. Hur kan man ens tillåta sig själv att hoppa på en ideologi, en färdig-designad tanke/åsikt. Redan där upphör ens egna självtänkande att gälla. Man hoppar på ett tåg som redan har en bestämd destination, ett enkelriktat spår.

Något man ofta hör från de äldre och yngre är uttryck som ”Ja har varit sosse hela mitt liv” ”Jag är en stolt marxist” ”Min familj har alltid röstat blått” osv. Rent vansinne att hamna i just det tänket. Att man håller fast vid ideologier och partier pga att man alltid har gjort det. Hjärnan går liksom i baklås och man missar det faktum att tider förändras, partier och ideologier förändras. Medans man själv lever efter gamla visioner. Helt plötsligt står man kanske för något som man aldrig räknat med eftersom ens ideologi uppmuntrar det.

Ta tex dagens vänster jämfört med 70-80 talets vänster. Skillnaderna är enorma. Dagens vänster är en hycklande, segregerad bekräftelsesökande ideologi driven och påhejad av en välmående medelklass. Idag handlar vänstern om att synas/höras och gärna så absurt och utmärkande som det bara går. Där man surfar på ”rasism” och flyktingars misär för att bli sedda som hjältar för att senare gå hem till sin trygga ”icke flykting” vardag.

Jämför man det med 70-80 talets vänster som ekade genom många delar av världen för sitt kämpande mot orättvisa och etablissemanget. Där man en gång stod upp med livet som insats.

Idag är vänstern en del av det man en gång kämpade emot.

Det är just här en ideologi blir farlig och göder en Two-face mentalitet. Genom att lyckats värva folk med gamla visioner så kan man sakta men säkert ändra ideologin bit för bit mitt framför näsan på folket utan att någon märker det. Detta i sin tur påverkar så klart medlemmarnas åsikter och värderingar omedvetet och vips så står man helt plötsligt där med ett plakat som man egentligen inte bryr sig om. I värsta fall el mycket ofta så säger man en sak och gör något helt annat. För man vill ju så gärna tillhöra den ideologi man växte upp i.

Mycket ofta vill man dessutom hoppa på ideologier som gång på gång misslyckats och gärna till priset av ett enormt mänskligt lidande. Men det blundar man för och även till och med förnekar det. Så klart, för hur skulle det se ut om man stödjer något människofientligt?

Mycket vanligt är det dessutom att dessa människor som gömmer sig bakom en ideologi, oftast håller sig för sig själva i slutna grupper och anonyma fikarum, där de uppmuntrar varandras lögner och läser samma propaganda. Kritiserar du, så åker du ut med huvudet före, för de vet mycket väl att deras argument är lika skört som frigolit och därför håller de sig gömda. Många av dom är dessutom 40+, hur lätt är det att intala en sån person att de levt en lögn hela sitt liv? De som bryter sig loss hyser jag stor respekt för, det krävs ett enormt mod för att ta det steget ut och jag har haft äran att lära känna en hel del av dom.

Som Dani m sa: ”Pass på all ideologi, man måste tänka fritt för att bli fri”.

Kunde inte sagt det bättre själv. Det är ok att att tycka både ”höger” och ”vänster”, det är ok att hålla med ”kapitalism” och ”socialism”, det är ok att gott och blanda sina åsikter och tankar, det är ok att gilla hiphop och vara kritisk till migrationspolitiken. Allt behöver inte vara så jävla inrutat el bestämt.

Se det som så här:

Om Helheten är en utkavlad pepparkaksdeg så är ideologier den där lilla pepparkaksformen. När du sätter den på degen så försvinner 90% av helheten. Kvar blir den lilla delen som passar just din form. Med andra ord du lurar dig själv och förblir ett stolpskott, en nyttig idiot som är lätt att kontrollera.

Häng inte ett hänglås på ditt sinne, det begränsar bara dig själv. Håll sinnet formbart som lera och aldrig bestämt som cement.

Bottom line är att ALLA ideologiers slutmål är ”TYCK SOM OSS EL DÖ/FÖRSVINN”

 

Annonser